Dag 4- Sammanfattning

Idag mådde Johanna fortfarande inte bra på morgonen. Om man ska var helt ärlig så har Johannas tillstånd lagt sig som en skugga över den här resan för oss bägge. Hela syftet med resan för oss var att komma iväg och få ta det lugnt, slappna av och se nya saker. Nu har det dock blivit allt annat än lugnt och avslappnat. Johanna har mest legat och jag har gått omkring själv i Edinburgh. Nog för att jag kan hitta på saker själv men det känns inte alls bra när det var tänkt att vi skulle göra allt det tillsammans. Vi känner oss bägge mycket besvikna och ledsna över att det blivit så här men det är inte mycket att göra åt saken.

Trots att Johana inte mådde helt bra bestämde vi oss ändå för att komma iväg på den busstur vi planerat. Det var den kortare av dem, bara 6 timmar, så Johanna trodde det skulle gå bra.

Busstur 1- Scotts View, The Wallace Statue, Melrose Abbey och Rosslyn Chapel
Klockan 10 avgick bussen från Edinburgh Centrum. Denna tur skulle ta oss till en utsiktsplats som heter Scotts View, en staty över William Wallace (ni vet han som Mel Gibson spelar i filmen Braveheart), Melrose Abbey som är ett kloster där hjärtat av Robert The Bruce finns begravt, och sist men inte minst Rosslyn Chapel som numer är väldigt känt efter boken/filmen Da Vinci koden. Det kändes skönt att komma iväg på något tillsammans men ändå inte helt avslappnat eftersom Johanna inte mådde helt bra. Det var också skönt att lämna staden och komma ut på landet.

Vi märkte medans vi väntade på att få gå på bussen och efter vi klivit på att det var många svenskar på bussen. Av de 16 som var med var vi hälften från Sverige. Inte vad man räknat med direkt.


Det hände en småkul sak precis efter bussen avgått och ac-n slogs på. Det fanns reglage ovanför varje säte där man kunde ställa in hur mycket sprutt man ville ha på luftflödet. Det var inställt på full patte vilket tanten bredvid oss inte gillade. Hon lyckades dock inte ställa in så flödet minskade. Jag tänkte jag skulle visa henne hur man gjorde men innan jag hann göra det gav hon upp med att försöka och satte istället jackan över huvudet. När hon satt där med jackan över huvudet sträckte jag mig och minskade luftflödet utan att säga något. Sen satt vi och väntade på att hon skulle märka något vilket dröjde ett tag. Efter ett tag tog hon bort jackan men hon måste trott chauffören ändrat inställningen för hon sa inget. Mycket text för en liten händelse men jag tyckte det var kul!


Vyn längs vägen mellan de olika delmålen var helt fantastisk, på gränsen till sagolik. Det var precis så bra som jag föreställt mig, med gröna kullar, gamla stenbroar, får, kor och små gulliga samhällen.


Vår guide på bussen hette Pete. Han var en riktigt skön snubbe som pratade om Scotlands historia och de ställen vi skulle besöka samtidigt som han körde. Förutom det var han också en kedjerökare som rökte vid varenda stopp vi gjorde hur kort tid än var från det förra.

Scotts View

Första stoppet var Scotts View, en utsiktsplats ungefär en timme från Edinburgh. Detta var tydligen skotske poetens Sir Walter Scotts favoritutsiktplats. Det är lätt att förstå att han gillade det för där var mycket vackert. Vi stannade där bara några minuter för att ta bilder och åkte sen vidare mot The Wallace Statue.

The Wallace Statue

Från Scotts View var det inte långt till The Wallace Statue. Det är en staty över scotske frihetshjälten mot England, William Wallace. Det kändes som den låg väldigt avsides och vägen dit var smal och slingrande. Att köra där med fullstora turistbussar (vår var dock en mindre med 16 platser) kändes som dårskap eftersom på vissa ställen inte fanns plats för möten. Jag antar de som byggde statyn där för några hundra är sedan inte tänkte på det...

Skölden ska egentligen inte vara målad utan statyn har någon gång blivit vandaliserad. Eftersom inte hela skölden är målad tror man den som gjorde det var för kort. Kan ju också vara så att vandalen blev avbruten av någon men vad vet jag?

Om man kollar på ansiktet på statyn kan man se att den inte alls är särskilt lik den William Wallace som Mel Gibson spelade i filmen Braveheart. Lik eller inte så är tydligen Mels gestaltande av William mycket uppskattat här i Scotland.

Även detta stopp var kort och när det var klart åkte vi mot staden Melrose och klostret Melrose Abbey.

Melrose och Melrose Abbey


I staden Melrose började vi med att äta lunch. Det må vara en liten stad men lunchen de serverade vad allt annat än liten. Jag fick väl i mig lite mer än hälften av min.

Vi hade inte så jättemycket tid på oss i Melrose så vi gjorde väl ingen större ansträngning att få i oss maten heller utan försökte snarast möjligt komma vidare till Melrose Abbey.



Tyvärr minns jag inte så mycket av vad vår guide berättade om stället men om man vill kan man läsa mer här. Det är i alla fall mest känt för att hjärtat från Robert The Bruce finns begravt här. Även han har en lång historia så man får läsa på själv. Väldigt kort sammanfattat så var han precis som William Wallace en frihetskämpe mot England.

Det var egentligen tänkt att hjärtat skulle föras till Det heliga landet under ett korståg men det gick inte som planerat och då hamnade det till sist här i Melrose Abbey. Hjärtat har grävts upp två gånger och senaste gången röntgade man behållaren det ligger i så man kunde bekräfta att det verkligen var just ett hjärta i det. Nu finns det återigen nergrävt under märket på den undre av bilderna.

Efter att ha gått ett varv runt Melrose Abbey och sen i själva staden bar det av mot Rosslyn Chapel.

Rosslyn Chapel och Rosslyn Castle
Rosslyn Chapel ligger inte långt från Edinburgh och på väg dit fick vi svenskar en chans att känna oss lite stolta.


Det fanns nämligen ett Ikea längs vägen!



Rosslyn Chapel som byggdes under 1400-talet har efter boken/filmen Da Vinci koden blivet ett populärt turistmål. Den guide som jobbade där berättade att det till och med blivit för populärt så de jobbade på att få dit färre besökare. Ökad turism har nämligen lett till ökat slitage.

Det fanns dock en fördel med den ökade turismen och det var att man fick mer pengar till restaurationen av kyrkan. Den har stått och förfallit under väldigt lång tid och för att kunna rädda och restaurera den har man fått sätta ett provisoriskt tak över får att skydda mot regn. Det gjorde tyvärr att man inte fick en bra bild över hur den såg ut utifrån men som tur var finns bilder på internet till hjälp.

Rosslyn Chapel omgärdas av mystik, bland annat sägs att den heliga gral ska finnas begravd här. Den byggdes som en privat kyrka för familjen Sinclair men med tanke på det detaljerade snidesarbetet tror vissa det bara är en skenmanöver och att den egentligen byggdes för ett annat syfte.

Planen när kyrkan började byggas var att den skulle har formen av ett kors. Det enda som blev klart var dock huvudet av korset. Det var efter William Sinclair som ritade upp planen för kyrkan dog som byggandet avstannade. Han ska ha lämnat pengar till sin efterlevande för att kyrkan skulle byggas klart men av någon anledning blev det aldrig. Man har aldrig fått reda på varför.



Inuti kyrkan var det egentligen fotoförbud men många tog kort ändå och så även jag. Varenda detalj inne i kyrkan hade sin egen historia, alldeles för många för att kunnas återges här. På den undre bilden är "The Apprentice Pillar" som hade en särskilt intressant historia. Den byggdes av stenhuggarmästarens lärling. Lärlingen skulle egentligen ha gjort den efter mästarens ritning men fick en vision i en dröm att göra på ett annat sätt och medans mästaren var borta gjorde han den enligt visionen. Mästaren kom sen tillbaka och blev inte helnöjd med det hela så han slog ihjäl lärlingen med en stenhammare. Mästaren blev sen i sin tur ihjälslagen och efteråt avbildade man bägges ansikten i kyrkan. Enligt historien sattes mästarens ansikte riktat mot lärlingens pelare bara för att han i all evighet aldrig skulle få slippa se den.

Under kyrkans golv finns ett valv där man inte exakt vet vad som finns. Det sägs att bland att det är här den heliga gral finns. Det sägs också att ett antal tecken i kyrkan motsvarar noter och att om man kan spela de noterna på rätt instrument ska hemligheten under golvet visa sig.



Inte långt från Rosslyn Chapel låg ruinerna av Rosslyn Castle. Efter att vi tittat på Rosslyn Chapel var det inte långt till bussen skulle gå men jag kände att jag måste se även slottet. För att hinna fick jag lova att springa vilket inte är något jag är vad med. Det var en nedförsbacke till slottet så det var inga större problem. Ruinerna av slottet var väl inte mycket i sig att se men utsikten därifrån var otroligt vacker med gröna skogar så långt ögat kunde nå. Med lite fantasi kan man föreställa sig hur det såg ut medans slottet fortfarande var helt för några hundra år sedan.

Efter att ha kollat på ruinerna återstod bara några minuter till bussen så jag fick springa uppför backen tillbaka till bussen. Det tog inte många minuter innan min usla kondition gjorde sig på påmind. Jag "sprang" förbi några tanter på slutet som lite skämtsamt sa "showoff" och väl uppe var jag så andfådd att jag knappt kunde prata. Jag svettades en hel del och fick ta av mig skjortan och sätta ac-n på full patte för att kyla ner mig. Efter 5 minuter ungefär började det kännas halvbra igen.

Efter Rosslyn Chapel åkte bussen tillbaka till Edinburgh och bussturen var över. Sammanfattningsvis var det en mycket intressant upplevelse men det kändes ändå inte så bra som man hoppats på. Johanna som inte mådde toppen kunde inte riktigt njuta av resan och jag satt och oroade sig över hur hon mådde. Det gjorde att stämningen inte var direkt på topp vilket förtog lite av nöjet.

Tillbaka i Edinburgh bestämde vi oss för att ta en busstur runt stan för att spara tid tills lördagen då vi ska ut och kolla på bland annat slottet. Lördagen är nämligen sista hela dagen vi har på oss att göra något i Edinburgh eftersom både söndagen och måndagen nu är uppbokade på andra bussresor runt Scotland och på tisdag åker vi hem.

Busstur runt Edinburgh
Denna tur var väl ingen direkt höjdare. Inte för att det var något fel på själva turen men återigen på grund av stämningen. Jag var totalt ofokuserad och minns inte särskilt mycket av vad guiden sa. Förhoppningsvis hinner vi åka på en ny tur innan vi åker hem där man kan fokusera mer.



Förutom stämningen så kom det också en regnskur halvvägs in under turen som inte precis gjorde saken bättre. Vi satt på övre däck på den delen utan tak men lyckades härda ut tills det slutade regna.


Stämningen och regnet till trots så fick man se staden från lite andra vinklar vilket alltid är kul. Man fick dessutom se nya delar av staden men tyvärr minns jag inte mycket av vad det var. På bilden är det alltid lika imponerande Edinburgh Castle.

Efter den bussturen var det dags för middag. Det blev italienskt på Guilianos och därefter åkte vi tillbaka till rummet för att sova.

Imorgon lördag är det tänkt vi ska besöka bland annat Edinburgh Castle om Johanna mår bra. Förhoppningsvis blir det så.